Vindögats kennel

I helgen var det äntligen dags för en träff, de nu nästan 9 månader gamla syskonen samlades hemma hos "Yalla" och hennes familj. Tyvärr så kunde inte Whiskey och Pepper komma, de bor utanför Sveriges gränser, jag hoppas få se er nästa år.

Och, ja vad ska man säga, efter ett par "övningar", några förflyttningar, väntan, titta på varandra.... så känns det som jag sett allt jag vill se. De är unga, och har såklart mer eller mindre spring i benen, men alla vill hitta dummy/boll/ vilt, spelar ingen roll vad det är, och alla vill springa till matte och lämna det dem hittat. Alla har fin kontakt, går lungt i koppel, tittar på när annan hund "jobbar", inga ljud -- lugn och ro. Vad kan man mer önska, tack för att ni finns och tar så bra hand om dessa små juveler....

Vi hade också många givande diskussioner, om hur mycket och vad vi gör med våra unga hundar. Får de hänga med på jakt, var sover de på natten, hur ser promenaderna ut... mm. Vi har nog alla tagit det ganska lungt vad gäller träning, men lite olika är det.

Det viktiga är, tror jag -- att man har en bra relation, att man betyder något för sin hund - och tvärtom. Och det tror jag alla här har.  Tack Nina och Kristian för att vi fick komma.

/Stolt uppfödare

Vinda har börjat löpa, och snabbt kom även Näva igång, tidigare än jag hade trott. Tråkigt nog, hade önskat att hon väntat minst ett par månader till, tycker att hon är lite ung än för att  få en kull, så vi väntar. Ögonen såg bra ut.

Återkommer om ev, kull till vintern.

åker jag förbi, gång efter gång. Grisarna vid vägen som jag åker förbi nästan varje dag, de har fått mig att känna mig glad varje gång, sitter med ett leende i bilen.

Tänk om alla grisar fick ha det så här, hela den varma sommaren har bonden åkt ner till mälaren med traktor och tank för att hämta vatten till lergroparna i de stora hagarna. De stora suggorna har stått i kö för att få ligga och riktigt gno in sig, och få ett lager av lera mot den varma solen. När jag cyklat förbi har de yngsta grisarna kommit springande utmed vägen, de är otroligt nyfikna. Nu har det blivit höst och suggorna går och bökar i leran, och tuggar i sig rötter och det gräs som finns kvar, såå fina.....

Härligt att se att det går att vara "grisbonde" på detta sätt, det är ingen liten gård heller....

/Sara

Efter långt uppehåll med ingen träning, så tog jag och Storma en heldag igår. Riktigt rått och kyligt ute, men bra övningar och mycket väntan, precis vad vi behöver. Nu ska jag försöka få till några träningar innan snön kommer, med fokus på närsök, och det känns riktigt kul. Det värsta är mörkret som kommit, men jag ska satsa några minuter på morgonen. Snön får gärna vänta, för när den lagt sig,  då brukar jag inte träna alls --

Vinda är tyvärr fortfarande inte helt bra, hon skadade sig igen på första jakten och nytt veterinärbesök. Och nu har hon kommit åt att slicka/bita på skadan, och nu tar det nog yttterligare ett tag innan hon kan vara med på jakt. Hon är specialist på att ta av sig tratten när hon är hemma....

Nästa vecka åker jag och ögonlyser Näva, och jag hoppas snart kunna informera om vilken tik/hane jag planerar valpar efter.

/Sara